Det är helt omöjligt att smyga igenom Antons rum på morgonen utan att han vaknar. När jag jobbar går jag upp först i denna familj och vid den tiden verkar Anton vara väldigt lättväckt. Det spelar ingen roll hur tyst jag tycker att jag smyger, efter bara några minuter ute i köket hör jag små snabba steg som springer mot mig, sen står han i dörren "Heeej mamma".
När han väl har kommit ut till mig så nöjer han sig med att bara vara där. Titta ut genom fönstret, leka med bilar eller så. Skönt att han inte verkar bli hungrig direkt på morgonen. Jag tror han är som sin far lite där, kan nog inte äta frukost direkt när han vaknar utan måste vänta lite!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar