Att ha genomfört något jag inte trodde var möjligt

 Jag är tillbaka! Tillbaka i vardagen, tillbaka ifrån den lilla bubblan av studier som jag har levt i det senaste året. Nu kan jag äntligen ägna min tid åt det jag har saknat så mycket. Vardagliga saker, göra roliga saker med familjen och slappa framför en film efter barnen har somnat. Jag minns knappt när jag gjorde det senast.

Jag har lärt mig otroligt mycket, dels om innehållet i kurserna jag har läst, men framförallt om hur mycket jag faktiskt klarar av om jag bara bestämmer mig. Jag har fixat att studera heltid samtidigt som jag har jobbat heltid. Dessutom har vi renoverat samtidigt (först övervåningen som blev klar i februari och sedan dränering som drogs igång i april). Jag har jag haft mer tid än vad jag trodde med familjen, eller rättare sagt så har jag valt bort mina egna intressen för att inte missa alltför mycket med barnen. Det är klart att det har varit dagar när jag önskat att jag kunnat följa med dem ut på roliga saker, men istället suttit inne och pluggat, men det är ett val jag/vi gjorde och även om det har varit tufft så har jag inte ångrat mig en sekund. 

Jag gick in i detta efter förra sommaren med inställningen att de kurser jag klarar är ett plus, resten kanske jag kan läsa upp året efter. Men när utbildningen drog igång och jag lyckades kamma hem högsta betyget i de första kurserna fick jag blodad tand och kom på att det är kul att lära sig.

Mathias har varit min klippa i allt det här som har sett till att allt här hemma har fungerat och stöttat mig när jag har behövt, tack älskling för att du lät mig genomföra detta som jag drömt om så länge och som förhoppningsvis kan leda till bra saker för vår familj.

Nu är det gjort, jag har en massa spännande kunskap i ryggsäcken som jag längtar efter att få vidareutveckla så får vi se var denna kunskap kan leda mig i framtiden. Nytt jobb? Nya arbetsuppgifter på mitt befintliga jobb? Eget företag? Vem vet... 

 

Stella frågar mig varje dag, "Mamma, ska du inte plugga mera?". Och jag är så glad att kunna krama om henne och säga "Nej, nu ska jag bara vara med er". 

Det är så mycket som har hänt under året, framförallt med renoveringen, som jag inte hunnit skriva om eller visa er bilder på. Men jag ska försöka fota lite här hemma och berätta mera snart. Men nu ska jag bara ta det lugnt några dagar och försöka komma ifatt med sömn och familjetid.

Hoppas ni alla har det bra och att ni inte tröttnat på att vänta på mig!

Pannkakslunch med liten hjälpreda

Nu var det alldeles för länge sen jag visade något livstecken här. Jag lever, mår bra och har för en vecka sedan avslutat en superintensiv kurs som jag hoppas jag har klarat (betyget får vi tyvärr vänta på några veckor). Sedan dess har jag avnjutit en pluggfri helg (förra helgen), en helg då min förra kurs var avslutad och min nya kurs inte skulle börja förrän efter helgen, skööönt :) Barnen sov dessutom hos farmor och farfar så vi passade på att ha en dejtkväll med bio och middag på stan. Men jag kan erkänna att vi båda hade bråttom hem för att hinna sova så mycket som möjligt när vi kunde. Haha, tänk vad sömn har blivit viktigt sen vi fick barn :)

I måndags påbörjade jag alltså en ny kurs och denna gången handlar det om html-kodning (hemsidor). Det har jag ganska bra koll på sedan tidigare, så pass bra koll så första veckans föreläsningar och uppgifter var genomgångna och klara redan på tisdagkvällen, så detta har varit en lugn vecka för mig plugg-mässigt. Mathias har passat på att slipa trappan nu när han har haft möjligheten och jag har passat på att umgås med barnen så mycket jag har hunnit. Synd bara att jag kommer hem så sent från jobbet, det är verkligen kolsvart när jag slutar jobba och när jag sedan äntligen kommer hem håller barnen på att förbereda sig för sängen :( Jag håller tummarna stenhårt för ändrade arbetstider på jobbet efter nyår (det är nämligen eventuellt på gång), då kanske jag hinner äta middag med familjen någon gång också, det har inte hänt på flera månader nu. Behöver jag säga att jag börjar se nackdelarna med att pendla till jobbet :(

 

Tummen upp för att pappan i familjen är så duktig (och tokig)!

Idag till lunch bestämde jag mig för att göra en lyxig pannkakslunch till mina små troll. Det känns som det var evigheter sedan jag stod vid spisen och till min hjälp fick jag en liten hjälpreda med förkläde och allt :) Gissa om pannkakorna blev goda! 

 

 Sedan har vi även hunnit med ett kalas på eftermiddagen innan det var dags att natta två trötta barn som nu sover sedan en stund tillbaka.

Nu ska jag och älsklingen försöka hinna med en film innan vi båda somnar. Bästa uppladdningen inför en ny vecka, ett lugnt avslut med älsklingen :)

Att ha en 2-åring i huset

Nu har vi verkligen inte någon bebis i huset längre. På senaste veckorna har Stella blivit så stor och förståndig. Vi kan prata med henne och hon gör sig förstådd väldigt bra, hon pratar i hela meningar redan. Idag fyller dessutom min minsta älskling 2 år och det har vi så klart firat med stort kalas. Inte idag dock, men igår var huset fullt av släktingar som alla älskar våran lilla prinsessa och som ville fira hennes födelsedag. Det fanns tårta (prinsesstårta så klart), ballonger och en massa paket som det ska vara när en liten älskad fyller år.

Dagen började, som vanligt i denna familj när någon fyller år, med frukost och paket på sängen. Även om det i min mening är i tidigaste laget att hoppa upp ur sängen kl 6 en söndagsmorgon, så gör man ju klart det för sina barn. Och vi fuskade faktiskt och firade henne en dag för tidigt, eftersom vardagsmornarna ofta blir väldigt stressiga när vi ska få iväg alla till dagis och jobb.

Ni måste väl hålla med om att jag, utan att tänka på det, lyckades matcha hennes födelsedagspresent (gitarren) med hennes pyjamas.

Senare på eftermiddagen var det dags för kalas. Det byggdes ihop födelsedagspresenter, blåstes ut tårtljus, fikades och busades med kusinerna.

Jag tror att lilla fröken var nöjd med sitt kalas och alla sina fina presenter. Tack alla som var här och alla som har grattat min lilla prinsessa på hennes födelsedag. Det är så fint att se att hon har så många människor omkring sig som älskar henne så högt :)

Nu är det dags för mig att köra ett sista ryck med pluggandet för kvällen, sedan ska jag försöka få några timmars sömn innan det är upp och iväg till jobb igen. 

Hoppas ni alla mår bra och har en fin kväll!

Äntligen händer det!!!

Vad hände egentligen?? Var tog jag vägen?? Jo, det var nog helt enkelt så att vardagen kom emellan. Som ni kanske minns så skrev jag i ett av de sista inläggen där för länge sedan (slutet av maj närmare bestämt) att jag hade fått ett jobb, sen vet jag ärligt talat inte var tiden försvann. Det måste ha blivit en jättechock för denna morsan som har varit föräldraledig i 1,5 år att helt plötsligt vara ute i arbetslivet på heltid :) Dessutom har jag ju lite pendlingstid till och från jobbet och som ni kanske förstår är bygget fortfarande inte klart, så vi har kämpat på med att få vardagen att gå ihop och förhoppningsvis kommer det gå bättre efter semestern. 

Just nu har jag hunnit avverka en semestervecka och jag har tre kvar (känns nästan lite oförskämt att be om ledigt efter bara 6 veckor på nya jobbet, men oj så skönt att vara lite ledig med familjen). Så en snabb-resumé av vad ni har missat. Jag har kommit in i mina nya arbetsuppgifter och trivs superbra, barnen har haft det roligt (men kämpigt) med heldagar på dagis, min gubbe har fått hjälpa till mera hemma eftersom jag kommer hem senare pga pendling, bygget har gått sakta (väldigt sakta) men säkert framåt (fönsterbrädor uppe, lister uppe, trappan håller på att slipas och idag fick vi upp delar av barnens garderober (bilder kommer snart), min lilla tjej har börjat prata massor (och även blivit en liten fashionista samt en riktig liten retsticka) och min numera stora kille har helt plötsligt vuxit massor och börjat fråga en massa frågor om hur allt fungerar. Vi har spenderat lite av vår lediga tid i sommarstugorna, vi har hjälpt till att bygga om i vår sommarstuga, samt planerat och inhandlat ett kök dit. Men nu märker man verkligen att tiden är dyrbar när båda arbetar heltid, så nu gäller det för oss att få flyt på vardagen och hitta rutiner som passar oss.

Jag tänkte kicka igång min blogg-nystart (om man nu kan kalla det så) med att visa er några mysiga bilder från vår gårdag när vi besökte mysiga Söderköping. Och i ett försök att kompensera min frånvaro här på bloggen får ni nu massor av bilder så håll i er :)

 

Lillasyster redo för en dag i Sörping :)

 

 

  

 

 Det var en mycket lycklig 4-åring som fick beställa vilken glass han ville ifrån den oändligt långa glassmenyn på Smultronstället (lillasyster sov sig igenom hela glassbesöket). Dessutom fick han se på båtar, slussöppning och äta pannkakor, så jag vågar nog lova att han var nöjd med dagen. 

Som vanligt var det lång kö till glass-restaurangen (men vad gör man inte för sina barn). Vi gick även en sväng och strosade på de mysiga smågatorna och bland alla mysiga små butiker i centrum. Ser ni förresten hur sneda vissa hus är?!

Nu ska jag göra min älskling sällskap i soffan med ett glas vin (är det semester så är det). Vad har ni haft för er i sommar?