Att ha genomfört något jag inte trodde var möjligt

 Jag är tillbaka! Tillbaka i vardagen, tillbaka ifrån den lilla bubblan av studier som jag har levt i det senaste året. Nu kan jag äntligen ägna min tid åt det jag har saknat så mycket. Vardagliga saker, göra roliga saker med familjen och slappa framför en film efter barnen har somnat. Jag minns knappt när jag gjorde det senast.

Jag har lärt mig otroligt mycket, dels om innehållet i kurserna jag har läst, men framförallt om hur mycket jag faktiskt klarar av om jag bara bestämmer mig. Jag har fixat att studera heltid samtidigt som jag har jobbat heltid. Dessutom har vi renoverat samtidigt (först övervåningen som blev klar i februari och sedan dränering som drogs igång i april). Jag har jag haft mer tid än vad jag trodde med familjen, eller rättare sagt så har jag valt bort mina egna intressen för att inte missa alltför mycket med barnen. Det är klart att det har varit dagar när jag önskat att jag kunnat följa med dem ut på roliga saker, men istället suttit inne och pluggat, men det är ett val jag/vi gjorde och även om det har varit tufft så har jag inte ångrat mig en sekund. 

Jag gick in i detta efter förra sommaren med inställningen att de kurser jag klarar är ett plus, resten kanske jag kan läsa upp året efter. Men när utbildningen drog igång och jag lyckades kamma hem högsta betyget i de första kurserna fick jag blodad tand och kom på att det är kul att lära sig.

Mathias har varit min klippa i allt det här som har sett till att allt här hemma har fungerat och stöttat mig när jag har behövt, tack älskling för att du lät mig genomföra detta som jag drömt om så länge och som förhoppningsvis kan leda till bra saker för vår familj.

Nu är det gjort, jag har en massa spännande kunskap i ryggsäcken som jag längtar efter att få vidareutveckla så får vi se var denna kunskap kan leda mig i framtiden. Nytt jobb? Nya arbetsuppgifter på mitt befintliga jobb? Eget företag? Vem vet... 

 

Stella frågar mig varje dag, "Mamma, ska du inte plugga mera?". Och jag är så glad att kunna krama om henne och säga "Nej, nu ska jag bara vara med er". 

Det är så mycket som har hänt under året, framförallt med renoveringen, som jag inte hunnit skriva om eller visa er bilder på. Men jag ska försöka fota lite här hemma och berätta mera snart. Men nu ska jag bara ta det lugnt några dagar och försöka komma ifatt med sömn och familjetid.

Hoppas ni alla har det bra och att ni inte tröttnat på att vänta på mig!

Vad som är viktigt

 Helt plötsligt hände något. Något med min tid och mina prioriteringar. Jag började jobba och några månader senare började jag även plugga så helt plötsligt blev tiden, som jag haft oändligt av senaste åren när jag har varit föräldraledig, en bristvara. Vad som händer då, i alla fall med mig, är att jag får prioritera. För hur ska man annars få plats med ett heltidsjobb, en heltidsutbildning, småbarn, renovering, sambon och dessutom hinna träffa vänner. 

Mina egna intressen har jag fått lägga helt åt sidan, men det gör inget, det är ju ett val jag har gjort och man skulle ju kunna säga att det jag studerar är mitt intresse. Dessvärre har även vännerna fått stå tillbaka en tid nu, och renoveringen och tyvärr till viss del också sambon. För när alla måsten är gjorda, de minuter jag har kvar av dygnet vill jag träffa mina två små guldklimpar. Det fanns en tid när jag längtade efter egentid för att jag var med dessa två dygnet runt. Nu saknar jag dom som tusan och vill spendera varje ledig minut med dom.

 

Om ni skulle komma hem till oss nu så skulle ni också märka att hemmet har fått stå tillbaka. Det är såå stökigt och ingen av oss hinner inte städa, men som sagt återigen... Prioriteringar. 

  

Vad är det då jag pluggar? Jo, jag sökte en utbildning som webbutvecklare i våras när jag var arbetslös och inte riktigt visste vad som skulle hända härnäst. Att lära mig mera om hur jag bygger hemsidor och allt runtomkring är något jag har känt länge att jag har velat lära mig. Sedan dök mitt nuvarande jobb upp, det var verkligen från en vecka till nästa. Från jag blev kontaktad första gången tog det nog bara ca 2 veckor innan jag började mitt nya jobb. Och ja, jag trivs som fisken i vattnet. En tjänst som jag var lite tveksam till i början, är jag idag jätteglad att jag hoppade på och tog chansen. 

 

Sedan gick sommaren och jag fick besked om att jag även kommit in på utbildningen som jag verkligen ville läsa. Vi diskuterade hemma och eftersom renoveringen nästan var klar så kom vi fram till att jag skulle tacka ja och se om det funkade att kombinera distansstudier med jobb. Nu har jag precis avslutat den första av 8 kurser som kommer vara under det kommande året och även om det har varit tufft så tycker jag ändå att det har fungerat bättre än förväntat. Jag tror jag har lärt mig att vara mer effektiv i det jag gör, pluggar jag så pluggar jag, är jag med barnen så är jag med barnen (jag försöker inte hinna med att diska eller städa samtidigt) och jag tror faktiskt att det är en bra egenskap att lära sig. Dessutom har jag lärt mig att jag måste sänka kraven som jag annars har ganska högt ställda när det gäller det mesta i mitt liv. 

Har ni förresten sett Stellas supersöta hårlock som sticker ut bak under mössan :)

Så är det värt det då?? Jo, jag tycker nog det. Det handlar om ett år, det går ganska snabbt och jag har en underbar sambo som ställer upp för att jag ska kunna genomföra detta. Dessutom tycker jag inte att jag har behövt lägga så mycket tid som jag trodde på studierna, inte ännu i alla fall. Så jag kör på så länge det känns ok, och funkar det inte då får jag väl hoppa av utbildningen, det är inte värre än så. 

Och när det gäller bloggen så får jag nog även där sänka mina krav en aning. För jag har saknat att blogga och framförallt har jag saknat att jag inte längre tar kort på min vardag i samma utsträckning som jag gjorde innan och det vill jag inte tappa. Så jag kommer försöka få till ett och annat blogginlägg, men det kommer inte bli varje dag, kanske inte ens varje vecka. Jag hoppas ni har förståelse och tålamod med mig och att ni tycker att ett blogginlägg någon gång ibland är bättre än inget alls :)

Och om ni undrar om bygget så är det nästan klart, men eftersom tiden numera går till annat så tar det lilla som är kvar väääldigt lång tid, men det får ju vara så. Men imorgon är det stor chans att det kommer gå lite framåt på den fronten också. Idag på eftermiddagen skickade jag nämligen in min sista inlämningsuppgift till första kursen så för tillfället finns inget alls jag kan plugga på. Nästa kurs börjar på måndag och som det ser ut nu så har jag två hela, lediga kvällar framför mig och däremellan en hel dag med mina två små älsklingstroll och just nu kunde jag inte tänka mig en bättre känsla!

Hoppas ni inte har övergett mig helt efter detta långa blogguppehåll. Om ni fortfarande finns kvar skulle jag bli glad för en liten hälsning :)