lördag 4 oktober 2014

Vad som är viktigt


 Helt plötsligt hände något. Något med min tid och mina prioriteringar. Jag började jobba och några månader senare började jag även plugga så helt plötsligt blev tiden, som jag haft oändligt av senaste åren när jag har varit föräldraledig, en bristvara. Vad som händer då, i alla fall med mig, är att jag får prioritera. För hur ska man annars få plats med ett heltidsjobb, en heltidsutbildning, småbarn, renovering, sambon och dessutom hinna träffa vänner. 

Mina egna intressen har jag fått lägga helt åt sidan, men det gör inget, det är ju ett val jag har gjort och man skulle ju kunna säga att det jag studerar är mitt intresse. Dessvärre har även vännerna fått stå tillbaka en tid nu, och renoveringen och tyvärr till viss del också sambon. För när alla måsten är gjorda, de minuter jag har kvar av dygnet vill jag träffa mina två små guldklimpar. Det fanns en tid när jag längtade efter egentid för att jag var med dessa två dygnet runt. Nu saknar jag dom som tusan och vill spendera varje ledig minut med dom.

 

Om ni skulle komma hem till oss nu så skulle ni också märka att hemmet har fått stå tillbaka. Det är såå stökigt och ingen av oss hinner inte städa, men som sagt återigen... Prioriteringar. 

  
Vad är det då jag pluggar? Jo, jag sökte en utbildning som webbutvecklare i våras när jag var arbetslös och inte riktigt visste vad som skulle hända härnäst. Att lära mig mera om hur jag bygger hemsidor och allt runtomkring är något jag har känt länge att jag har velat lära mig. Sedan dök mitt nuvarande jobb upp, det var verkligen från en vecka till nästa. Från jag blev kontaktad första gången tog det nog bara ca 2 veckor innan jag började mitt nya jobb. Och ja, jag trivs som fisken i vattnet. En tjänst som jag var lite tveksam till i början, är jag idag jätteglad att jag hoppade på och tog chansen. 
 
Sedan gick sommaren och jag fick besked om att jag även kommit in på utbildningen som jag verkligen ville läsa. Vi diskuterade hemma och eftersom renoveringen nästan var klar så kom vi fram till att jag skulle tacka ja och se om det funkade att kombinera distansstudier med jobb. Nu har jag precis avslutat den första av 8 kurser som kommer vara under det kommande året och även om det har varit tufft så tycker jag ändå att det har fungerat bättre än förväntat. Jag tror jag har lärt mig att vara mer effektiv i det jag gör, pluggar jag så pluggar jag, är jag med barnen så är jag med barnen (jag försöker inte hinna med att diska eller städa samtidigt) och jag tror faktiskt att det är en bra egenskap att lära sig. Dessutom har jag lärt mig att jag måste sänka kraven som jag annars har ganska högt ställda när det gäller det mesta i mitt liv. 



Har ni förresten sett Stellas supersöta hårlock som sticker ut bak under mössan :)


Så är det värt det då?? Jo, jag tycker nog det. Det handlar om ett år, det går ganska snabbt och jag har en underbar sambo som ställer upp för att jag ska kunna genomföra detta. Dessutom tycker jag inte att jag har behövt lägga så mycket tid som jag trodde på studierna, inte ännu i alla fall. Så jag kör på så länge det känns ok, och funkar det inte då får jag väl hoppa av utbildningen, det är inte värre än så. 

Och när det gäller bloggen så får jag nog även där sänka mina krav en aning. För jag har saknat att blogga och framförallt har jag saknat att jag inte längre tar kort på min vardag i samma utsträckning som jag gjorde innan och det vill jag inte tappa. Så jag kommer försöka få till ett och annat blogginlägg, men det kommer inte bli varje dag, kanske inte ens varje vecka. Jag hoppas ni har förståelse och tålamod med mig och att ni tycker att ett blogginlägg någon gång ibland är bättre än inget alls :)


Och om ni undrar om bygget så är det nästan klart, men eftersom tiden numera går till annat så tar det lilla som är kvar väääldigt lång tid, men det får ju vara så. Men imorgon är det stor chans att det kommer gå lite framåt på den fronten också. Idag på eftermiddagen skickade jag nämligen in min sista inlämningsuppgift till första kursen så för tillfället finns inget alls jag kan plugga på. Nästa kurs börjar på måndag och som det ser ut nu så har jag två hela, lediga kvällar framför mig och däremellan en hel dag med mina två små älsklingstroll och just nu kunde jag inte tänka mig en bättre känsla!

Hoppas ni inte har övergett mig helt efter detta långa blogguppehåll. Om ni fortfarande finns kvar skulle jag bli glad för en liten hälsning :)


6 kommentarer:

  1. Oj, va kul att Du är tillbaka, jag har varit inne och kikat många gånger och suckat djupt och gått vidare! Klart att bloggen skall prioriteras bort ifall det finns annat som är viktigare, men även om det låter lite hårt så tror jag nog att det mest handlar om att Du skall klara att hantera Din nya vardag, och att bloggande säkert kan komma att finnas med igen. Klart att man måste lära sig prioritera, hinna med och orka, utifrån den nya situation man hamnat i!
    Du är jättebra på att ta vardagsbilder, så sluta inte med det, även om de inte måste ut på bloggen, men att ha att minnas tillbaka med är foton/bilder toppen.

    Ha det gott och ta hand om Er!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror också att det handlar om att hitta nya rutiner som funkar i vår nya vardag, det har bara tagit lite tid att hitta dit :)

      Hälsa familjen och ta hand om er!

      Radera
  2. Vilka fina bilder, jag får nog skaffa mig en ny kamera det ser jag nu. Eller det kanske är den som står bakom kameran som behöver bytas ut, ha ha.
    Vi hörs. Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack och det är nog bara att träna med kameran :)
      Kram

      Radera
  3. Åååh vad glad jag blev när jag kom in på din blogg idag! Vad jag saknat dig! När vi (tyvärr) inte ses så ofta i verkligheten vill jag iaf kunna följa er här. Och jag höll på att trilla av stolen när jag såg hur stor Stella blivit!

    Jag blir såå glad för iaf ett blogginlägg då och då.
    Jag har själv börjat ta tag lite i bloggningen men tycker själv det är svårt att hinna med ibland och då jobbar jag inte heltid i mina studier, jag beundrar dig!

    Heja dig fina du!

    KRAM

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack vännen, jag saknar dig också, men jag har ju åtminstone kunna läsa lite i din blogg :)
      Ja, hon växer så det knakar och jag kan inte fatta att hon fyller 2 år här om bara 2 veckor!

      Kramar

      Radera