I det här huset är det verkligen slut på lugnet nu. Stella kom i förra veckan äntligen på hur man kröp framåt (efter många försök där hon mest tagit sig bakåt) och nu har hon verkligen kommit på hur man gör för nu går det undan. Anton tycker att det är både roligt och irriterande, roligt för han kan leka med henne mera nu, irriterande för att hon nu kan ta hans leksaker (och hans motorcykel rör man inte utan konsekvenser ska ni veta). Stella själv tycker det är jätteroligt att kunna ta sig runt, undersöka och pilla på allt som hon kommer åt! Dags att börja plocka undan saker nu tror jag bestämt :)





Varför är det så att med första barnet går man bara och väntar på allt som ska hända, lära sig sitta, krypa, gå, prata osv, medan med andra vill man bara bromsa tiden. Vart tog min lilla bebis vägen egentligen? Men det är ju jättemysigt att se syskonen leka tillsammans och jaga varandra på golvet. Nu väntar jag bara på fler och fler tjuvnyp från bådas sida, för jag är helt säker på att det kommer!
Så här ser ni vad jag gör på dagarna nu för tiden, springer efter en nyfiken liten tjej som håller på att upptäcka huset :)