Far/dotter-relationen verkar vara något speciellt, i alla fall är det så här hemma. Jag vet inte om det är en fas, eller att jag är hemma mycket med barnen och Stella hinner sakna pappa mer än hon saknar mig, eller om de helt enkelt har något speciellt band mellan sig. Hur som helst så är det hur gulligt som helst.
När han kommer hem från jobbet så är hon den första att möta honom i dörren. När hon vill kramas så är det oftast med pappa och då gärna nära, mycket och länge, så nära det bara går. Hon är alltid den som står nedanför trappan och ropar på pappa när han är uppe och bygger och om pappa lämnar rummet är hon den första att hänga efter honom som en liten svans. Nyss när jag lämnade vardagsrummet stod hon och kramade pappas fot!
Den där far- och dotterrelationen alltså, jag blir nästan tårögd när jag ser det!
Nu är det strax dags för kvällsmat i det här huset och sedan ska barnen sova och jag ska försöka hålla mig vaken i alla fall lite längre än barnen. Kanske, men bara kanske, att jag orkar ta mig igenom en film ikväll?! Har ni några tips?
Den där far- och dotterrelationen alltså, jag blir nästan tårögd när jag ser det!
Nu är det strax dags för kvällsmat i det här huset och sedan ska barnen sova och jag ska försöka hålla mig vaken i alla fall lite längre än barnen. Kanske, men bara kanske, att jag orkar ta mig igenom en film ikväll?! Har ni några tips?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar